från ord till handling.


Bakgrund:
Det finns ofta en inbyggd motsättning mellan snille och företagare hos krea­tiva människor; musiker, skådespelare, målare och uppfinnare. Trots institutioner som NUTEK /Vinnova, industrifonden, Almi m.fl. är det många innovationer och uppfinningar som aldrig realiseras eller går förlorade i marknadsskedet, därför att uppfinnaren ofta saknar behövliga egenska­per att driva och leda företag - vilket oftast är förutsättningen i nuvarande stödordningar.

Jämförelse:
En parallell skulle kunna vara musikförlagsbranschen, där kreatören (låtskrivaren i det här fallet) överlåter på musikförlaget såväl upphovsrättslig administration som själva lanseringsarbetet, d.v.s. att placera den musikaliska innovationen på marknaden; hos artister, orkestrar, i spelfilm, reklam­film, dataspel m.m.

Denna näring har i över 150 år fungerat alldeles utmärkt för realiseringen/ kapitaliseringen av idéer på det musikaliska området.

Förslag:
En organisation bildas. Den föreslås samägas av SUF, Svenskt Näringsliv, forskarinstitutioner, SIF, inno­vationsstödsinstitutioner, riskkapitalsföreningen m.fl.

Eftersom verksamheten är i högsta grad av nationellt intresse bör även regering; industrideparte­ment, utbildningsdepartement m.fl. också engageras.

Organisationen har som funktion att betydligt kortare än hittills utgöra en 'one-stop-shop' för verkstä­der och industrier. Företag kan här 'shoppa' och förvärva exklusiv rätt till ett mycket stort antal ännu okända produkter inom alla tänkbara fält. Och detta utan någon större investering, efter­som kostnad i form av royalty utbetalas först när produkterna säljs.
Förutsättningen är givetvis att Sveriges många uppfinnare medverkar i organisationen. Inte minst är det också viktigt att en acceptabel standardtariff för innovations-royalty kan avtalas inom organisatio­nen, så att det företag som önskar förvärva marknadsrätt till produkter enkelt kan pla­nera en realistisk budget. Målet är trots allt att idéer ska nå marknaden som produkter.

Vinster:
Då uppfinnaren själv inte behöver anskaffa betydande kapital (för tillverkning, administrativa kostna­der, personal, marknadsåtgärder mm) eftersom det tillverkande företaget redan har dessa resurser, är en stor tröskel eliminerad. Det ekonomiska stöd som trots allt kan krävas som stöd för immaterialskydd och uppstart hos köparen kan därmed vara betydligt lägre, varför privata och stat­liga risk-finansiärer teoretiskt sett bör våga/kunna satsa på fler projekt.

Slutsats:
I synnerhet under rådande svåra ekonomiska omständigheter är det extra viktigt att inte produktionsut­veckling, forskning och förnyelse inom industrin stannar av.

På ena sidan finns experterna/snillena som har innovationerna, uppfinningarna och de framtida framgångsrika produkterna.
På andra sidan finns många företag som kontinuerligt behöver produkter och produktutveckling för sin fortsatta verksamhet.

Detta förslag kan vara en operativ plattform för båda parter att uppnå sina mål.